Att Gdansk är vaggan för frihet och medveten kultur behöver man inte övertyga någon om. Staden sjuder av liv och fylls med djärva arkitekturformer i vilka konsten blomstrar och en ny konstnärlig generation förverkligar sina djärva visioner.
Världscentrum
Några har velat kalla det för “rosthögen” eftersom den är klädd, med rostbrunt stål, andra kallar det för polska Tate Modern. Men huvudsaken är att Europeiska Solidaritetscentrumet (ECS) inte lämnar någon likgiltig. Det är en av de största kulturinvesteringarna på senare år och är tänkt att bli det nya kännemärket för Gdansk. Det har också goda chanser att bli det, med tanke på vilka värden som ECS representerar.
Institutionen bildades för att sprida idéerna och bevara minnet av fackföreningen “Solidaritet” och de viktiga händelserna som utspelades på Gdanskvarvet. Arbetarnas strejker som slutligen bröt ner den kommunistiska regimen och samtidigt påbörjade processen för nedmonteringen av hela östblocket, är stadens viktiga bidrag till världshistorien. Dessa händelser förkroppsligas av en levande symbol för Gdansk, Lech Wałęsa, ledaren för Solidaritet och med honom alla de tusentals anonyma varvsarbetare som deltog i strejkerna.
I ECS byggnad finns 7000 m2 utställningsytor på två våningar, fyllda med de senaste multimedialösningarna. Istället för långa utlägg och föreläsningar, erbjuder man kraftfulla bilder, och istället för att lära sig utantill använder man den organoleptiska metoden (syn, hörsel) för att ta del av utställningarna. Säkert är att man aldrig i något polskt museum har kunnat uppleva hur det känns att sitta som politisk fånge. I ECS har man byggt kopior av en fängelsecell och ett förhörsrum.
Det nyöppnade ECS ger oss möjlighet att kunna resa tillbaka till de sista åren av Folkrepubliken Polen, för att kunna iaktta både det sociala och den politiska sfären under denna tid. Och därför kommer säkert ECS att uppskattas, inte bara av polacker, speciellt som Gdansk har börjat gälla mer och mer i det europeiska medvetandet. Vem, bland alla de utlänningar som besöker staden vid Motlawafloden, vill inte se hur en typisk lägenhet i Folkrepubliken såg ut eller hur det är att sitta i den klassiska milicjapiketen, dåtidens polisbusså Man kan också välja att besöka ECS ur en rent estetisk anledning: den okonventionella formen på byggnaden, Vinterträgården, och interiören som är designad med känsla för varje detalj, bör glädja ögat även hos den mest krävande betraktare.
Från Stratford till Gdansk
Lika starka känslor som Europeiska Solidaritetscentret, väcker den nyöppnade teatern Gdansk Shakespeare Theatre. Det är inte bara det faktum att det är den första teatern i Polen som byggdes från grunden på decennier, utan också att den är troget designad efter den elisabetanska teatern i trä från 1500-talet. Detta möttes med förvåning, och till och med chockade besökarna. Det finns ingen annan teater där man i stället för att sitta i bekväma stolar sitter på träbänkar (även om de har kuddar). Men teatern är en sensation inte bara på grund av sina historiska rötter. Den är också en av de modernaste i landet. Först och främst på grund av tekniska skäl, nämligen att det i byggnaden är möjligt att spela nästan alla sorters teater, även i dagsljus tack vare ett skjutbart tak. Nytt är också att teatern har inte har någon egen skådespelarensemble utan kan hyras ut. Med detta initieras en mångfald av pjästyper. Byggnaden som blev klar i september är numera en av de mest intressanta byggnaderna i staden. Den har beundrats av bland andra den polske regissören Andrzej Wajda som har gjort en dokumentär om teaterns första dagar och den enastående och uppmärksammade invigningen av teatern.
Om den nya kvalitén vittnar också de teaterföreställningarna som visas. Vid teaterns invigning gav man en iscensättning av “Hamlet” i den klassiska tolkningen från The Globe, den mest kända teatern i världen. Således återvände Shakespeare till Gdansk. Exakt på samma ställe fungerade nämligen på 1500-talet en liknande institution känd som Fäktskolan. På det sättet har Hamlets ande hittat sin nya bostadsort, kommenterade man efteråt. Men framför allt bygger det nya stället på tradition, men är samtidigt öppet för nya och djärva visoner vilket uppskattas av Trestadsområdets invånare. Och bara med att öppna taket behöver man vänta tills värmen kommer tillbaka i vår.
Läs mer: www.48magazine.com
